1 år och 5 månader.

Varje dag som har gått, varje timme, varje minut, varje sekund, så har du alltid funnits i mitt huvud.
Jag saknar dig så mycket att det gör ont, och fortfarande blir ledsen av att titta på gamla bilder, jag
önskar att att du var kvar hemma, även om vi inte kunde tävla som vi ville så jag kunde titta på dig.
Min bebis, dom år vi gick igenom, både fysikt och pcykist tog oss igenom, jag valde inte bort dig, det
var inte det här jag ville, jag saknar.. <3




/Emelie.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0