En sak som jag alltid strävar efter i ridningen, har nämt det förut och gör det igen - att hitta en bra känsla! Sen kan det se super dåligt/bra ut, men det är känslan som är viktigast, enligt mig handlar ridning om känsla.

Till saken jag vill komma är att det är så himla roligt med Tuffing, jag har ju ridit in honom helt själv och gjort allting från grunden, och trots att vi haft våra trotsiga "unghästdiskutioner" speciellt på en ponny som är så tuff till sättet som honom, så har jag aldrig upplevt en dålig känsla när jag har ridit honom.

Visst har våra pass gått mindre bra ibland, men han har alltid försökt och det har alltid varit ett steg framåt och ibland två bakåt, men det gäller att nöja sig med ena steget, jag sitter ju trots allt på en ungponny som bara är bebis ännu.

Det gäller att berömma rätt saker och inte bestraffa fel saker, med unghästar måste man vara viktig med att berömma, och dom snappar åt sig allt så rätt. Tuffing tex blir helt överlycklig när man berömmer honom, och jag gör det också med "överdriv" och pratar hur gulligt som helst, klappar och ja allt, bara för att han lyckats flytta ett steg i skänkelvikning, men han har lärt sig av det.


Denna bild är från kanske 5e? gången jag red honom och red ut.

/Emelie.